För varför slänger folk ur sig ord som de inte vet vad innebörden av?!
Jag är övertygad om att alla människor någon gång då och då gör det. Att folk som nekar till det och kallar sig oskyldiga, är för fega för att erkänna det. För då räknas de ju som ointelligenta då de erkänner att de använder ord de själva inte vet vad fan de betyder. Och i den här världen är vi väldigt rädda för att anses ointelligenta, vi har vår perfekta idealbild om att vi ska vara bra på allt och sakna fel och brister. En fasad att gömma felen bakom. Kanske säger vi fina ord vi inte vet vad de betyder för att imponera på folk, för att få respekt och verka intelligent. Men hur intelligent är det egentligen att säga saker man inte vet vad de betyder?! De kan ju bli massa missförstånd. Men tydligen är det vad intelligens handlar om, att det är intelligens att låtsas vara intelligent, så att ointelligenta folk tror de?!

Alla använder ord de inte vet vad det betyder,Vissa är bara bättre på att dölja det än andra. Vissa pratar på så snabbt att man inte ska hinna lägga märke till vartenda ord de använder. Andra slänger ut sig krångliga ord efter ord, så man inte hinner med att man undrar vad första ordet betyder, men man hinner inte fråga utan har redan hittat ett tredje konstigt ord, och nu undrar man vilket man ska välja att kommentera och fråga om. Vi människor oftast för fega för att våga fråga, rädda att vi då själva ska anses ointelligenta. I vissa fall är det säkert så att folk står och pratar om massa saker och de vet inte själva vad det är de försöker säga, men håller masken, och slänger sig med konstiga ord ingen vet vad de betyder, så folk ska tro att de berättar någonting jätteintressant, som är väldigt krånglig precis som orden. Så finns det de som man frågar vad ordet betyder och får svaret "jag orkar inte förklara" med en tillgjord suck, och eventuellt himlande med ögonen. Fast i själva verket betyder de att de själva inte vet va det betyder, men hoppas på att du ska tro att de bara är de bara är du som är dum och inte vet. För de vore ju pinsamt man blev avslöjad, så att man hellre låter någon annan känna sig ointelligent istället för att avslöja sig själv.

Men vart får vi egentligen alla orden ifrån, orden vi inte vet vad fan som menas med? Får vi dem från vänner och andra vi hör prata, tv och tidningar?! Och hur många gånger hör man och läser detta ord innan man tror sig veta ungefär vad de betyder, och använder de i utfyllnad på meningen?! I vissa fall hoppar ju bara orden fram och sen tänker men, oj varför använde jag det ordet? Passar de verkligen in där? Och vad betyder de egentligen? Och så hoppas vi på att ingen ska märka de och påpeka de. Vissa människor är väldigt rädda för att erkänna att de inte vet, vad de är de skriver och säger.

Jag tror man skulle kunna hålla ett helt föredrag, som handlar om ingenting, just de ingenting, utan bara fullproppat med alldeles för många krångliga ovanliga ord, för att fylla ut meningarna så de låter bra. Helt utan helhet och handligt, till och med hitta på ett och annat ord. Och jag är övertygad om att publiken skulle sitta och lyssna på det, vissa skulle inbilla sig att de var de som var dumma och ointelligenta som inte förstod, andra skulle viska med varandra och pusta ut av lättnaden att de inte är ensamma om att inte förstå ett skit om vad det handlar om. Men troligtvis skulle ingen våga sträcka upp handen och fråga vad ordet betyder. Och om de nu skulle finnas de mot förmodan som räcker upp handen och frågar, är de bara att säga att ordet betyder samma sak som ett annat konstigt ord som betyder samma som ytterligare ett annat. Då skulle personen som fråga förmodligen känna sig alldeles för obekväm och osäker att ifrågasätta även dessa två nya ord. För rädslan att i sådana fall få fyra ytterligare ord som man inte heller vet vad de betyder. Ingen skulle våga visa sig ointelligent. Egentligen borde man genomföra det som experiment. För vem känner inte igen sig i att ha varit på någon lektion och hör ett ord de inte vet vad det betyder och ändå nickat och låtsas förstå, och sen visar de sig att flera till också undrat men ingen vågat fråga?!

Själv är jag en sån som vågar ifrågasätta ord jag inte förstår vad de betyder. Jag ifrågasätter nog alldeles för ofta eftersom de händer att jag då och då kommer på folk med att de inte vet själva heller, utan bara sa det för att de trodde det passa in. Och samtidigt ifrågasätter jag för lite. Ibland är jag också rädd om att bli påkommen med att jag inte kan alla krångliga ord. Men det beror mest på vem man pratar med också och hur den människan är som person. Och självklart säger jag ord jag inte vet vad de betyder, eller ord jag tror betyder nått men inte vet säkert om de är så. Oftast hoppar de bara ur munnen utan att ja tänker mig för, oftast erkänner jag om någon frågar. Men ibland om det är någon jag vill imponerar på skäms jag för att erkänna och verka ointelligent och försöker bortförklara. Men det är väl bara mänskligt. Det ända som är konstigt med mig är att jag funderar på det här, och att jag skrivet hela denna text om det. Att jag ibland hittar på egna ord och betydelse som bara folk som känner mig förstår, när ja känner att orden inte räcker till.Att använda ord som man inte vet vad det betyder är tydligen ett sätt att imponera och få respekt och verka intelligent, eller också är de bara så att man är jävligt förvirrad och pratar först och tänker sen.