Popcorn Kaz'andras

Tror du på gud, ödet, eller nått Annat?
Jag vet inte ens som jag är vaken nu när jag skriver detta...
känns som om jag är i nått konstigt stadie som dvala...
(kanske är det någon som med sina krafter tagit över i min kropp, det kanske egentligen inte är jag som skriver detta)
Känns som att när jag höll på att somna på bussen förut.. eller.. min hjärna var vaken å klar.. kroppen sov.. som om jag var närra att hita sanningen å någon eller något försökte stänga av mig..

Jag vill varken leva eller dö!
Vi hade religion idag i skolan, å sen dess har tankarna bara snurrat på.. Samtidigt som min kropp håller på å somna hela tiden.. jag försöker tvinga mig att inte soma, rädd att jag lömt allt när jag vaknar.. allvarligt så känns det som nån högre trängt sig in i min hjärna å tänker dessa tankar... å bara använder min kropp för att kunna skriva ner den.. eller för att kunna tänka dem..
Det här är nogot av det läskigast jag kännt tror ja...

Gud...
Enligt vissa religioner måste man tro på gud för att hamna i himmelen. Men om gud nu är så god, å bättre än allt på jorden.. varför vill han inte hjälpa alla och att alla ska hamna i himmelen.. Han gav oss en fri vilja.. Men varför måste vi tillbe honom..För att han skla bry sig om oss..
Om gud nu är så mycke bättre än alla människor..Varför känns det som han/hon i denna situation är en egoist? Varför måste vi följa de tio guds bud. Älskar han oss inte för dom vi är?

Någon sa att helvetet kanske är på jorden å det är där vi lever i nu.. eller ialla fall att djävelen kanske finns på jorde...å då borde ju helvetet vara här... Men vad hände då plutsligt med den fria viljan.. jag föddes ju till ett liv i helvet i sånna fall ju.. Skulle inte bli förvånad om jorden var helvetet.. eller snarare hela universum.. Ska vi då vara tacksamma å leva ett så enligt gud, bra liv som möjligt.. för att få komma upp till himmelen. Tänk om jag redan left mitt liv fel å dött å detta är mitt straff att vara här. Elller snarare att det fanns nått innan livet som var bättre, å sen begik vi synder å föddes till ett  nytt liv (å själva livet vi lever nu på jorden är helvetet)
Undra om vi innan detta liv hade fri vilja då eller var styrda som robbotar..
Har man en fri vilja på en underbar plats så som en himmel tex?

Jag är gud?
Tänk om det är så att hela livet vi lever i nu är en lång dröm bara,
så som på nätterna fast i ett mycket mer kompliserat tillstånd.. Tänk om jag är gud, å har en större makt, att ingen annan finns förutom jag.. ni bara är en dröm.. å alltihop bara är någon sorts extrem fantasi.. Kanske bara uppfunnet varelser i mitt huvud.. å plaserat min högre makt i en av dem.. för att kunna drömma.. Å igentligen består jag av något som inte går att ta på, som ett moln eller nått sånt.. För det är min makt.. om jag är gud, har ju jag makten så varför skulle jag inte kunna skapat hela värden i en illution i en sorts hjärna..(som inte är som en vanlig hjärna utan mycket mer..) rädd att jag ska vakna upp en dag å inse att allt är som en dröm.

Tänk om jag är djävelen
Jag kanske är den som skapat gjorden i mitt huvud precis som om jag vore gud.. fast gjort allt såhär jävligt..vi verkar ju älska att bli plågade.. för tänk om allt vi tror är gott på gjorden egentligen är ont.. då är vi ju i helvetet ju.. Så som om kärlek vore en frästelse..(som vi vet så måste man må dåligt för att kunna må bra..fast de kanske är tvärt om..må bra för att kunna må dåligt) Kärleken kanske är nått vi uppfunnit i våra huvuden. nått som ska vara så fruktasvärt underbart.. för förr eller senare krossas allt, å det kommer gå åt helvete.. vi kanske egentligen bara blir kära för att vi ska kunna tas ifrån det vi älskar så vi kan bli dubbelt så olyckligt kära, å att det gör ännu ondre än vad det var värt för kärlekens skull... som att kärlek är en +5 å då när man är olyckligt kär blir det  -10.. då är ju kärleken lokbetet som egentligen vill få oss olyckliga.. har berstämt mig för att inte bli kär igen.. känns bra att tänka så.. å inbilla mig att jag inte kommer bli sårad. men det är ju inte så det funkar. Om jag nu bara är en människa, kommer jag dras till frestelsen av kärlek å alla andra frestelser med, å det bara för att kunna gå ner mig i skiten.. Å om jag inte är en gud eller djävel.. kommer jag inte ha makten att stå imot.. utan att leva som alla andra ju...Sex är en synd.. fast samtidigt menat att vara något  underbart som skapar liv..  å ibland uppstår våltäckter å all sån skit.
Musik är säkert oxå något skapat i helvetet..en slags illution, eller nåågot helt meningslöst att offra sitt hjärta till..eftersom vi försöker ha den att trösta våra förlorade sjärlar på.

Föddes vi verkligen för att hjälpa vara, vem har sakt att varelserna på jorden är goda å bra.. vi kan ju inte göra nånting rätt, förstör ju bara planeten vi lever på ju.. vi skapar mobiler å prylar som ska göra oss lyckliga.. vad vet vi om lycka.. tror att kärleken är det bästa som finns.. men om kärlek bara är en frästelse som vi har för att kunna förlora den, å må skit.. hur ska vi då kunna ta vara på varan.. inget varar ju förevigt.. inte ens livet.. allt du möter på vägen, som prylar å varelser som människor..kommer aldrig stanna hos dig för evigt även om du tror det.. om inte annat skiljer ju döden oss åt... fast vi vet ju inte ens någonting o döden..

Allt svart
Hade en tanke på att vara död är som att att inte vara född.. fast ingen minns ju hur det känns..
Då jag funderar på att ta mitt liv.. tänkte jag att när man dör blir allt bara svar.. man har inga kännslor,
ingen hjärna,inget hjärta, ingen känsel, ingen hörsel, ingen syn... fast då skulle de inta vara så svart.. Tänk va skönt å lungt det skulle va att befrias från denna värld som kanske är helvetet själv. Det skulle va som att dra ut kontakten till tv-n.. strömmen.. (som då är kännslorna, själen å så.. som allt jag trodde man sakna ovanför) bara försvan..  Fast man har nog inte ens ett skal heller då. Ingen kropp... Jag förstår inte hur man vågar ta sitt liv, då man inte vet vad som händer efter..Kanske bara varelser som mår så dålig att de tänker att de ialla fall inte kan bli värre.. Förstår inte, behöver ju inte va så heller... de har säkert nån teori å tro om döden.. Men det har inte ja..

Å eftersom jag funderar på om jorden kan vara ett helvete. Så är jag rädd både för att leva å dö.. Vill varken leva eller dö.. när jag inte vet vad meningen är... eller om det finns nån mening.. tror inte vi gör nån nytta alls.. kanske bara finns för att finnas..utanför himmelen Gud å helvetet med Djävulen..kanske det inte finns nån mening.. Gud kanske finns i helvetet å Djävulen i himmelen.. å båda har gått vilse.. de kanske krigar mot varan å använder oss varelser som vapen mot varan å förstör saker i för varan.. som att gud är god å djävelen ond.. å de kommer inte överens..Hmmm.. det där sissta känns mer som en dålig saga.

Ödet vet ja inget om...känns mest som en ursäckt till att tro att sina handlingar inte har nån betydelse.. eller så har dom inte det är jag rädd.. å vi har alla en planerad framtd.. eller oxå har var å en sitt eget öde..kanske är ödet att man träffar vissa personer.. å det kanske är för att vi ska kunna förlora dem... om nu världen är helvetet...

Alla kommer tro att jag är ett psykfall efter det här..
men jag hoppas ni vill vara mina vänner, berätta vad ni har för tankar å tro om gud, ödet, eller nått annat som ni tror på.. Men orkar inte höra idag..mitt huvud känns som de kommer explodera..
Vet inte ens om det är jag som skrivet det ovan.. eller nån högra makt eller sjärl försökt ta över mig kropp å använt den till att skriva det.. eller om allt är den dröm... eller om det överhuvudtaget har skrivet alls.
Eller om nått jag tror på ens finns..

(gammal text jag skrev för längesen,var ju några årsen jag gick i skolan nu)

© Popcorn Kaz'andra